jernpiller

Ställde mig på vågen för någon dag sedan och insåg vad jag också trott att jag gått upp de kilon jag gick ner under den tiden jar var med på PT duellen, och jag känner det defentivit på kroppen.

Måste måste måste ta tag i träningen på allvar igen och jag förstår inte vad det är som är så svårt. Jag tycker det är kul och en sådan härlig känsla när man är klar. Men ändå så är de så segt att ta sig dit.

Jag och Sofia var i alla fall dit idag och körde gymmet en timme och nu kan man sitta i soffan med gott samvete.

Något jag dock inte har gott samvete över är att godiset finns allt för nära tillhands på jobbet och de slinker ner allt för mycket, allt för lätt.

JAG HATAR ATT MAN SKA HA SÅDAN DÅLIG SJÄLVDICIPLIN!!!
 
Nu kändes det som att de va okej att äta choklad för att man har mens. Men skulle de vara så så finns de ju tusen undanflykter för allt! 

FOLK FOLK FOLK.

De finns tame fan folk för allting. Skulle visa en surkärring en gardin idag men fick misann höra att de inte var den gardinen som hängde uppe, för att de va lite olika gråfärger. Försökte förklara för henne att de kan vara så men det är samma gardin. Hon blev helt galen och ja öppna paketet för att visa henne att det är samma. Men hon va ändå helt inställd på att det var inte samma och nästan slog till gardinpaketet som ja höll i handen. Tillslut insåg hon väl att hon hade fel och jag rätt. Maaaah.  




Det finns trots allt, fast det är sällan som ja möter dom.

Snälla tanter!

Fick höra av en dam igår att jag va så himla trevlig.

Då vart jag glad.

Det får man aldrig höra!