Ibland känns allt bara så hopplöst!
Gårdagens jobbpass började när jag stämplade in 8:oo och slutade inte förens klockan var 21:2o. Vi fick en hel del gjort och man känner verkligen hur några tunga stenar lättar att vi kommer framåt. Vid 19 tiden hade vi sedan ett personalmöte där en hel del saker kom fram och frågetecken rätades ut. Skönt!
Idag fredag har jag vart ledig då en helg väntas med jobb. Solen sken från klarblå himmel så slängde i mig lite frukost och begav mig till stallet. Jag älskar verkligen att hålla på med hästarna och att rida. Men lite titt som tätt kommer de perioder då ja bara inte vill alls. Har inget speciellt att träna mot och man rider oftast eller nästan jämt själv, vilket är så tråkigt. Sen att vi går mot den mörkaste av de mörkaste tiderna just nu också gör väl inte heller saker så mycket bättre...
Blev i alla fall en timmes tur i skogen med klättring på schemat.
Blev tillfrågad av Lena igår om ja vela åka på marknaden och jag va inte sen att säga Ja. Satt och funderade på om ja skulle få lov att åka själv, vilket kändes så tråkigt.
Åkte och hämtade upp Linnea och Amanda på dagiset sen stack vi till Rättvik. Blev lite nya strumpor och hör och häpna, en julklapp till min mamma. ♥
Det är t a m e f a n kärlek vart man än vänder sig.
Känns som ja har svårt för de ordet just nu, det och allting annat.
Läser om saker som sker och ibland känns de som man bara vore luft?
Känns som ja inte orkar bry mig heller!
