Med ett leende på läpparna!
Jag läste i tidningen igår om att på Uppdrag Granskning skulle det handla om hästar om försvunnit spårlöst. Men jag måste ha glömt bort det lika fort som jag tänkte tanken för de tittade väl inte jag på. Men idag när jag va in på Drömdansaren så såg jag att Jessica hade skrivit om det och till min lycka kunde man kolla på reportaget igen.
Man tycker att en häst på 500 kg inte bara kan försvinna upp i rök och det visade ju sig också att så inte var fallet. Hur kan man som människa leva med sig själv och dessutom lura andra människor på att man har ett underbart hem där hemma som väntar hästen som ska säljas, men så i själva verket går de raka vägen till slakteriet för att tjäna pengar. Det är så man får rysningar!
De finns så himla mycket lömska männikskor där ute och hästmänniskor är väl speciella om något. Hennes pappa verkade ju inte ha mycket innanför pannbenet heller och kunna sitta och ljuga reportern rakt i ansiktet och dessutom med en kamera i ansiktet så kan man inte ha många getter hemma.
I morgon är det fredag igen och jag förstår inte riktigt vart dagarna och veckorna tar vägen. Det positiva med det är väl i alla fall att sommaren närmar sig och dagarna blir bara ljusare och ljusare. Dagen började med en härlig promenad med hunden i solskenet och sedan tog jag tag i lite städning som jag så gärna dragit på.
Annso kom ner och det snackades lite gojja innan jag fick lov att dra mig iväg till jobbet. Snackade om när egentligen det var hon åkte iväg till Brazil. Ett halvår säger hon. Sen slog de mig. Ett halvår, de kändes som hon åkte igår. Ännu en gång, tiden går så himla fort. Jag sa de när jag fyllde år. Dessa tjugofem år jag levt har ju bara sprungit iväg. Går de lika fort och så är man femtio, eller vadå? hjälp.
Dagens bästa var i alla fall att jag har lyckats byta så jag kan följa med brudarna till GÖÖÖÖTEBORG! Ingen är gladare än jag!
Man tycker att en häst på 500 kg inte bara kan försvinna upp i rök och det visade ju sig också att så inte var fallet. Hur kan man som människa leva med sig själv och dessutom lura andra människor på att man har ett underbart hem där hemma som väntar hästen som ska säljas, men så i själva verket går de raka vägen till slakteriet för att tjäna pengar. Det är så man får rysningar!
De finns så himla mycket lömska männikskor där ute och hästmänniskor är väl speciella om något. Hennes pappa verkade ju inte ha mycket innanför pannbenet heller och kunna sitta och ljuga reportern rakt i ansiktet och dessutom med en kamera i ansiktet så kan man inte ha många getter hemma.
I morgon är det fredag igen och jag förstår inte riktigt vart dagarna och veckorna tar vägen. Det positiva med det är väl i alla fall att sommaren närmar sig och dagarna blir bara ljusare och ljusare. Dagen började med en härlig promenad med hunden i solskenet och sedan tog jag tag i lite städning som jag så gärna dragit på.
Annso kom ner och det snackades lite gojja innan jag fick lov att dra mig iväg till jobbet. Snackade om när egentligen det var hon åkte iväg till Brazil. Ett halvår säger hon. Sen slog de mig. Ett halvår, de kändes som hon åkte igår. Ännu en gång, tiden går så himla fort. Jag sa de när jag fyllde år. Dessa tjugofem år jag levt har ju bara sprungit iväg. Går de lika fort och så är man femtio, eller vadå? hjälp.
Dagens bästa var i alla fall att jag har lyckats byta så jag kan följa med brudarna till GÖÖÖÖTEBORG! Ingen är gladare än jag!
Kommentarer
Trackback
