jernpiller

Dagarna traskar på, om i något underliggare faser numera. Saknaden är enorm och de kommer så också att vara. Minnen kommer alltid att finnas, men ja kan tänka mig att de bleknas av med tiden.

Min familj har haft en hund tidigare, men jag var liten och minns inte mycket av den tiden. Dessa sex år och nio månader jag fick med vår nye skapelse till hund har vart helt underbara. Tiden gick alldeles för fort och tog slut alldeles för snabbt.

Jag kommer på mig själv ständigt med att tänka, neej men han är ju hos mamma och pappa, ja måste hämta honom hos husse, men vart ska han vara om ni ska bort å ja jobba? De finns inge mer sådant nu. Svårt att få in antar jag.

Funderat å funderat om vi ändå inte kunna gjort något mer för honom. Fast jag vet att vi gjorde precis allt. Tom veterinären Marianne sa att hon har nog aldrig vart med om nån som kämpat och gjort allt för sin hund under sådan lång tid. De har kostat massor av pengar, tid och kärlek. Men SOM de har vart värt de. Varenda liten sekund med dig har vart värdefull. Har ångest över sista tiden att man inte gjorde så mycket mer. Varför åkte vi inte raggarbilen ner. Kanske för att man förträngde att vi inte kommer få dig med hem igen.

Kände mig knäpp idag då ja skulle tvätta och kläderna som ja hade på mig just den dagen fick knappt åka med i tvättmaskin. Just din lukt fanns där. För att inte tala om att byta sämngkläder, där har ju du sovit. För att inte tala om just din säng och dina leksaker, speciellt phu skulle tas härifrån. Men livet måste ju gå vidare. Kan inte ha de otvättat och en tom säng ståendes bara för att.. Ja vet jag är knäpp..

Vill ha hem dig nu så du kan få din sista vila. Phu (En Nalle phu nalle som ja fått på donken för hundra år sen som han absolut inte gjorde mer skada än bita lite i örat) samt pipen som är ett pip ben som han absolut inte gjorde någon skada på samt tennisbollen, ska få dela hans vila. Dom väntar på dig här hemma!

Saknar dig något så oerhört så de gör ont i hjärtat!




♥