jernpiller

Dagarna traskar på, om i något underliggare faser numera. Saknaden är enorm och de kommer så också att vara. Minnen kommer alltid att finnas, men ja kan tänka mig att de bleknas av med tiden.

Min familj har haft en hund tidigare, men jag var liten och minns inte mycket av den tiden. Dessa sex år och nio månader jag fick med vår nye skapelse till hund har vart helt underbara. Tiden gick alldeles för fort och tog slut alldeles för snabbt.

Jag kommer på mig själv ständigt med att tänka, neej men han är ju hos mamma och pappa, ja måste hämta honom hos husse, men vart ska han vara om ni ska bort å ja jobba? De finns inge mer sådant nu. Svårt att få in antar jag.

Funderat å funderat om vi ändå inte kunna gjort något mer för honom. Fast jag vet att vi gjorde precis allt. Tom veterinären Marianne sa att hon har nog aldrig vart med om nån som kämpat och gjort allt för sin hund under sådan lång tid. De har kostat massor av pengar, tid och kärlek. Men SOM de har vart värt de. Varenda liten sekund med dig har vart värdefull. Har ångest över sista tiden att man inte gjorde så mycket mer. Varför åkte vi inte raggarbilen ner. Kanske för att man förträngde att vi inte kommer få dig med hem igen.

Kände mig knäpp idag då ja skulle tvätta och kläderna som ja hade på mig just den dagen fick knappt åka med i tvättmaskin. Just din lukt fanns där. För att inte tala om att byta sämngkläder, där har ju du sovit. För att inte tala om just din säng och dina leksaker, speciellt phu skulle tas härifrån. Men livet måste ju gå vidare. Kan inte ha de otvättat och en tom säng ståendes bara för att.. Ja vet jag är knäpp..

Vill ha hem dig nu så du kan få din sista vila. Phu (En Nalle phu nalle som ja fått på donken för hundra år sen som han absolut inte gjorde mer skada än bita lite i örat) samt pipen som är ett pip ben som han absolut inte gjorde någon skada på samt tennisbollen, ska få dela hans vila. Dom väntar på dig här hemma!

Saknar dig något så oerhört så de gör ont i hjärtat!




♥

Vi har ju vetat länge att han vart sjuk och att de nog troligtvis inte funnit någon återvändo, men man har ju ändå haft något litet hopp om att han ska repa sig. 

Under så lång tid har vi försökt med allt och har funderat lite på de, tänk om vi inte åkt till Mora Veterinärsstation utan direkt till Falun, hade man kunnat hitta felen tidigare?

Mora veterinärstation ger jag INTE mycket för längre. Jag undrar hur många gånger vi vart dit och man har knappt fått någon hjälp eller så har dom bara gjort fel. Droppen var då pappa var upp för ungefär en månad sedan då han fick vätska i buken första gången och blir bemött med att ja ni måste åka till Falun så de får öppna upp honom och tappa honom på vätska eller om ni inte vill de så kan ja ta bort honom här och nu. Hallåå? Ska man inte som veterinär hjälpa och försöka med allt för att rädda ett djur? Självklart åkte vi till Falun, igen.

Vi hade då sedan lång tid tillbaka redan vart i Falun med honom innan detta hände, så där kände de igen honom när vi kom igen.

Fram tills igår har de vart olika turer fram och tillbaka. Han har haft vätska i magen, inte ätit något till att vilja peta i sig ngt, eller så har man fått mata honom med sked. Han har vart huur pigg som helst. Men antagligen för att visa oss att han inte vart sjuk. Hade känts bättre att ta beslutet om han visat att han inte mått bra längre. Men jag vet ju ändå innerst inne att detta var bäst för honom trots att de känns fruktansvärt tungt just nu.

Kommer känns så konstigt bara. Ingen som skäller när man kommer in, inga roliga promenader längre, ingen jakt efter kottar, ingen att krama på när man är ledsen. Listan kan göras lång...

Men jag måste inse att han har de bättre nu. Han lider inte och han kan äta så mycket körsbärstomater och paprika som han vill, han fullkomligt ÄLSKADE DE!

Minutrarna innan han somnade in ♥

Han fick somna in ute i en liten skogsdunge och jag satt och höll honom i famnen tills mamma kom med han säng som han haft sedan första dagen han kom till oss och han vela ner direkt och lägga sig i den. Han kände säkert trygghet i den. Allt gick så himla fort, på bara några sekunder. När Marianne skulle sätta in sprutan i kanylen så pep han till och tog sprutan från henne i sin mun. Då tänkte man att shit va gör vi. Men sen var de över.

Jag har haft så otroligt många roliga stunder med dig älskade vän och jag kommer aldrig att glömma dig. Du har avlat fram fyra underbart fina och vämående hanar till världen.
(Ska tilläga så ingen tror att vi avlat på en sjuk hund. Allt detta skedde innan han blev sjuk) 
Man har vart arg på dig många gånger då de setat klister i öronen, men alla bra stunder har uppvägt dom.

Vi har valt att kremera honom så han kommer hem om en tio dagar ungefär och då från farmors önskan ska han få begravas med alla andra hundar borta hos dom, så han slipper ligga ensam någonstans.

Vila i frid

Kambiones Lord Flying Flip




Jag älskar dig!

R.I.P
2003-11-23
-
2010-08-25