jernpiller

.... för det är Lindas FÖDELSEDAAAG!

Vi har ätit muffins och kladdkaka tills vi höll på att spricka. Mums. Inte varje dag man fikar. Kan nog inte ens minnas senast.

Nu blir de sängen. I morrn bitti väntar stallet och sen ska jag äntligen klippa och färga håret. Lovely!

Jag fick tom två stycken, en av Linda och en av Malin

Såhär ser reglerna ut för denna award:
Länka till bloggaren som gett dig awarden.
Nominera sedan i din tur 7 stycken bloggar som du tycker förtjänar att få denna award!
Låt de sedan få veta att det fått denna utmärkelse genom att lämna en kommentar på deras blogg!

       Jag antar att denna flödat bloggvärlden runt så ja ger mina  till de bloggar jag brukar läsa! Vilket ni ser på sidan om :)
                                                                                
                                                                        

                                                                                                                                                                      

Att veckan innan vara förkyld och hosta stoppade inte mig från att ställa mig på startlinjen för Tjejvasan 2009. Jag, Jennie och Anna radade upp oss inne i andra led och trampa runt och värmde upp med alla andra tusen tjejer. Klockan tio small de och redan där rök chansen för att vinna då de blev tvärstopp i första backen. Kan inte minnas då man stått så pass långt fram att de blivit totalt stopp i den backen förr. Men de ska väl hända de också. Jag och Jennie kommer jämsides ut från starten och schysta jag ställer staven mellan skidorna på henne så hon drattar på arlset. De gick inte lång tid förens hon gav igen och jag dök. ha ha.

Kände mig pigg uppför backen och sprang förbi alla på utsidan för att sedan fortsätta färden mot mora. Kände mig pigg i stort sett hela tiden, mest ryggen som fick stryk. Dock sa mina ben ifrån totalt när jag kom till Prästholmen och jag har aldrig vart med om sådan kramp i , det var en ren pina att använda benen och armarna var ju redan rätt döda. ha ha. Tänkte nästan jag skulle få lov att lägga mig ner att dö eller bryta 1 km från mål. Men de fick över efter en bit. Tur de inte kom tidigare, :)

Får vara nöjd ändå trotts att de tog längre tid an vad jag hade tänkt. Man får ju skylla sig själv när man inte tränar. ha ha.  Jag tänkte väl ännu denna gång som förr. Tänk om man vart riktigt tränad ändå, vad kul de hade vart. Men ja, så var ju inte fallet nu då.

Blev tältet på kvällen och vet inte jag om de va så mycket att hurra för egentligen. Mycket folk man ser sällan, de är väl alltid skoj. Men ja, nu har man vart där i alla fall.

Jobbat sex till ett idag, så skönt och sluta tidigt för en gångs skull. Jobbar i morrn men sen blir de tre dagar ledig. Får se vad som händer då. Har lovat bort mig till ett Stafettlag om de nu blir av, de återstår att se. Fast än jag sa när jag kom i mål att nu ska inte skidorna dammas av igen förens om något år igen. ha ha.

Nu lär jag springa ner till tvättstugan..

Ciaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaao!

 Jag i Action. Och okej, jag har snott bilden. :P

Denna förkylning som behagt tittat fram nu hade inte kunnat kommit mer olägligt, för de är ju i morrn ja ska ut å tampas i spåret. Fick lite ångest över när ja hämtade ut nummerlappen igår över den där drömmen man alltid haft sedan barnsben att önska att man vore så tränad så man hade orkat hänga med dom där framme. Antar att de kommer få förbli en dröm bara. Man blir ju inte direkt yngre.. ha ha ha.

Jag ska stå på startlinjen vare sig jag har ont i halsen eller inte, det får bära eller brista och sen får ja ta smällen sen. Antar att de inte är direkt smart, men va fasen. Har ju ändå på något vis sett fram emot detta nu, plåga mig själv i dessa tre mil. Min tanke är såhär. Klarade jag stafettvasan förra året på 2,4 mil i stort sett bara uppför och hade tränat säkerligen mindre än vad jag gjort nu så måste ju detta bli en peace of cake. :P

Va upp och hälsade på pappa igår som tillbringat några dagar på lasarettet för att även han genomgå en gallstens operation. Minns de där dagarna som igår när man i stort sett bodde på akuten för att man hade så ont. Den som inte haft ett riktigt gallstensanfall kan inte komma och säga att de kan väl inte göra så ont. De är så du inte ens önskar din värste fiende ondheten. Jag lovar man hade nästan kunna dött av smärtan, nästan. :) I alla fall så när jag och mamma åkte hem därifrån så kom vi genom Mora och förbi trafikljusen vid strandens skola och det är ett stort uppbåd av poliser och en krockad bil. Och jag då nyfiken i en struuuut skrek rakt ut. Vad är de som häääänt. Jag vill veeeta. Senare fick jag de då min mamma ringer och berättar att det är min kusin och flickvän som blivit påkörda. Då var de inte lika roligt längre, De har i alla fall klarat sig med endast (?) en ond nacke tror jag och chock. Bilen som körde på dom hade inte sett att dom kom. Vad tittar han med? Arslet? Det är hur öppet och att inte kunna se en bil komma från det hållet måste vara svårt att undgå. Många gånger man undrar vad man möter för bilister ute på vägarna egentligen. Man tycker själv att man kör ehh. lugnt kanske ja inte kan säga alla gånger då de bor en liten fartdåre inuti mig, men ändå har man ögonen med sig. 

                   Kankse är det jag som kommer först i mål!? :P

Jag och Susanna tog oss en tur på skidorna igår och jag sa till henne att varför är de inte 2 månader kvar tills lördagen den 21:a februari och inte bara fyyyra dagar. Jag har ångest, men jag vet att jag kommer klara de. :P

Hoppas dock på inga 25 minusgrader och en meter nysnö, utan strålande solsken och max 10 minus. :)

Ska infinna mig på jobbet om 40 minuter och jag känner inte alls för det idag. Sovit dåligt och får inte i mig någon frukost för min krånglandes mage. Borde nog kanske ta mig i kragen och kolla upp vad det kan vara för del. För utan mat klarar man sig inte länge.

Skulle bara vilja ligga hemma under täcket en dag som denna och fundera över vad fan de är för fel på mig och mitt tänkade.


 

Flips bästa fotogener. :P

Fy för att städa, de finns verkligen INGET som är tråkigare tror jag minsann. Fick lov att ta en liten paus från all skit och bara lägga mig på soffan lite. Risken är stor att ja blir kvar så ja antar att ja lär resa mig fortsast möjligast.

Började jobba sex i morse och känns som ögonen går i kors just nu. Skulle bra mer än gärna vilja slå igen dom för en stund, men då är de ävl kört och vakna igen. ha ha.

Enda som är bra att börja tidigt är också att man slutar tidigt. Men oliiidligt tidigt i min värld att gå upp fem. En dag de räcker, sen dör jag.. haha.

Nej städa var de ja. Hade nästan förträngt de. :P

Vakande i morse och kände verkligen WOW idag blir jag 25 år. Eh, eller inte. haha.

Vakande och fick väl lov att gå till jobbet som vanligt. Fast dagen gick relativt fort ändå. Bakad en kaka till mina kära kollegor igår och de måste ha tyckte om den för den tog slut  ett naffs. :)

Ska laga lite mat nu bara Tobias behagar komma inannför dörren med ingredienserna. Sen kommer Mamma, Pappa och Farmor på Fika. :)