jernpiller

Att komma in i jobblunken igen känns som de gick rätt så snabbt ändå. Tänkte på det här om dagen då de känns som man aldrig vart därifrån egentligen, så snabbt gick semestern.

Men jag ljuger väl om jag inte säger att jag genast längtar tills nästa och klämmer då i med en vecka till och hoppas innerligt på bättre väder. Men de kanske vore för mycket begärt.

Ledig till helgen igen och de är planerat med kräftskiva med brudarna på jobbet. Visserligen är jag inte sådant jätte stort fan av kräftor då jag inte har tålamodet att sitta och pilla i evigheter, men någon ska väl kunna slinka ner. Snapsvisan och hatten är i alla faöö införskaffade till oss så vi lär väl få någon stämning iaf, vare sig snapsen finns på plats eller kräftan är god.

Jag kan bara inte förstå men jag känner mig så himla stressad hela tiden, men över vad vet jag egentligen inte riktigt. De dagar man inte jobbar ska man hinna med allt man annars aldrig hinner med. Men jag vet hur de brukar sluta. Jag gör inget vettigt för jag bara orkar inte. Inför kommande helg blir jag stressad över att jag ska bara inte göra någonting vettigt, bara ta dagen som de kommer hade jag tänkt. Fast jag vet att jag hade kunna gjort tusen andra saker.. men men. thats life..

Jag vill plugga till polis. De har jag minsann kommit på, eller snarare tänkt på länge. Undra om man ska ta tag i sina drömmar eller bara allmänt skita i allt som med de mesta?

Ibland blir jag inte riktigt klok på mig själv..