För första gången på länge..

På vägen ut till Vinäs blev det ett stopp hos Lena och flickorna. Såååååååååååå längesedan som man sett dom, de är så man får skämmas. Men tyvärr räcker ju inte tiden till till allt man vill här i världen.

Ute i Vinäs tände jag ett ljus på Flips grav. Igår var det 7 månader sedan han fick ta sitt sista andetag.



Konstigt nog gick jag inte därifrån tårögd. Jag vet att han har de bra nu!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0