jernpiller

Tempot har fortsatt på jobbet och pallarna bara ramlar in. När man tror att man ska komma ikapp så hör man hur de tutar vi lastkajen och de kommer mer grejer. Ibland känns de som att ja vet inte om man ska skratta eller gråta?

Och ibland undrar man åt vilket håll folk strävar?

Ringde mamma under dagen och bjöd in mig på middag och jag fick bestäma den också, så de blev köttfärslimpa med potatis och brunsås, mums. Farmor va också med och åt och hon hade gjort rabarberkräm. Det var inte igår man käka det.

Jolly fick en vilodag idag, jag bara hade absolut ingen lust eller ork till någonting.

Va ut och gick en timme med Linda och Martin på kvällen, men kände när vi va tillbaka att mer enrgi fanns att bränna så jag satt på mig inlinsen och svisha upp till Jennie och Mikael för att se hur de går för dom med huset. Joakim och faster va också där så jag blev lvar där en stund på massa snack och kvällsfika. Trevligt.

Som Jennie sa att nu när de bor i Mora så kan sånt här ske oftare. Och jag var inte sen att hålla med. :)

Klockan va närmare halv elva när jag for hemåt igen.

Nu är det hög tid till att sova för klockan ringer halv sex i morgon igen.