åttiofem år
I fredags när vi skulle åka hemåt Dalarna så kom jag på den briljanta idén att vi skulle ta vägen förbi Borlänge för att se om Malin jobbade på restaurangen. Vi steg in genom dörren och hon befann sig där och vilken min när hon såg mig. Det är hemskt att tänka tanken, men vi har inte setts på närmare ett halvår. Man säger et alltid, de ska ändras på det. Men de ät ständigt något som kommer i vägen för att kunna ta sig ner. Men närmaste lediga dag nu ska jag åka.
Planen att äta hos henne på restaurangen sprack då de var fullbokat, vilket jag nästan också redan hade tänkt, så vi gick på en annan Italienskt ställe och käkade. Smakade väldigt bra efter en dag utan man.
Vi kom hem rätt sent då färden tog längre tid än väntat och det var inte annat än att sova då hela helgen bestod av jobb. Lördags kvällen ibefann vi oss hos Helena och Göran för födelsedagsfirande och kvällen asvslutades med ett besök på Wasa och BP. Visste ju sedan innan att de skulle vara tråkigt, vilket det ocskå var. Tur att vi kom på idén klockan ett på natten i alla fall. ha ha
Söndagskvällen rullade M iväg igen och man var lämnad till ensamheten igen. Man vänjer sig så fort att ha sällskap ♥
Måndag idag och det är ingen vanlig dag utan farmors åttiofemårs dag. Kan inte riktigt förstå det ännu, men farmor börjar bli gammal. Men man ska vara glad över att de finns krut i damen ännu. Hon sköter hem och hus, farfar och allt utöver det. Hon och Flip har blivit bästisar numera också. Vi får inte lämna honom till någon annan, han ska vara hos henne. :)
I morgon ska de tränas igen. Var allt för länge sedan nu, men då denna jävla förkylning aldrig behagat ge sig har man gott fått lov att låta bli. 
