Precis som alla andra!

Skrev precis världens inlägg och vad händer om inte att allt försvinner. suck.

Here we go again.

Har haft lite funderingar över saker i livet och vad jag egentligen vill göra. Fortsätta jobba? Börja Plugga? Flytta? Men frågan är ju bara hur vad eller vart..?

Jag är väldans lycklig lottad över att äntligen fått ett fast jobb och veta att man har en fast inkomst varje månad. Men är de vad livet ska gå ut på? Ska man inte göra något annat än jobba.? Jag vill upptäcka världen, de finns så himla mycket att se och här sitter man i unkna Mora..

Livet är alldeles för kort för att bara gå och trampa i samma steg. Jag har rest mycket i mina år, men de som yngre och endast inom Europas gränser. Jag vill se mer. Finns väl inget som egentligen hindrar mig, förutom att jag inte är gjord av pengar. Så de är väl prio ett. Och då var vi där igen, de är bara att jobba och jobba. Och där blir man ju inte rik heller.. suck

Om ja ska ta er tillbaka till mitt vardagliga liv och fortsätta drömma själv så har jag vart med Sara och Krille till Gävle/Falun/Borlänge under dagen. Tro de eller ej, fast ja kände för att sprätta pengar som inte finns så hittade jag inget på Ikea. Förutom att de va extra bra pris på sänggavlen från Malm serien som ja har byrån i och de va endast mån - fre denna vecka och en femhundring billigare. Men de va bara att fetglömma då vi aldrig hade fått med den hem i bilen.

Väl i Falun skulle Sara in på sjukan och kolla knät då hon lyckats vridit det på ngt konstigt sett. Jag kollade läget på Stan i hopp om att hitta ngt, men icke. Fick kontakt med Malin och de visade sig att hon låg inlagd höggravid (beräknad födsel idag 21:a juli) men inte för att föda bebis utan med nån inflammation i njurana. Satt och snackade skit med henne en stund tills Sara blev klar och vi begav oss mot Borlänge. Där blev de äntligen mat då vi alla tre var vrålhungriga och medans vi satt och käka så tittar Krille upp och säger, men men.. är inte de han..

Jo Mats från I en annan del av köping ju. Nästan så vi sa att man vill gå fram och Hälsa för de känns som man kände honom.. ha ha.

Han var nog där och shoppade med sin mamma och pappa, precis som alla andra.

Ännu en dag är över och den har mestadels regnat bort. Kan de inte vara nog nu?

Jag och Flippen dyker under täcket ihopp om en ny dag med soooolsken. Tack!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0