Vart är världen på väg ?

Resan mot Västerås börjar med att damen jag ska sitta brevid mig frågar om jag inte känner igen henne. Hjärnan letar förbrilt efter ett namn på ansiktet, men pinsamt så nej tyävrr. Det visar sig i alla fall att det är en gammal massör som jag och mamma brukade gåt ill förr i tiden. Väl framme möter Malin upp mig på stationen och vi traskar iväg till hennes jobb för att lämna min väska då lite shopping stod på schemat.

Väl där inne kommer det en man emot oss och Malin börjar med att presentera oss.

- Det här är Anna och det här är Mats.

Jag vet säger han. Anna Hedh och jag har tom hennes telefonnummer. Jag hade mina aningar om vem det var men jag vela inte yttra mig ifall det var en galen gissning.

Jag såg i alla fall hur Malins haka flög ner i marken och hon mer eller mindre stirrade på mig och undrade vad detta var? Det var alltså Mats som jag hade som min chef då jag hade min praktik i Stockholm på Tre remmare, världen är bra liten.

Åter till fredagens sysslor så vart de några fynd gjorda och vi begav oss hemåt och intog lite mat och vin för att sedan invänta två kompisar till Malin som skulle joina oss ut på krogen. Då vissa utav sällskapet inte var tjugofyra år fyllda vart de prat om vi alla skulle komma in på Blue moon, vilket vi så enkelt gjorde. Bra musik och en trevlig kväll som slutade med donken mat och syn utav lite bitchfights. Hemma i säng klockan fyra och jag vaknar klockan nio och kan verkligen inte sova en blund till. Dagen blev lugn, bestod endast utav en promenad då Malin fick lov att infinna sig på jobbet klockan fyra.

Jag själv dock slöade i soffan ytterligare några timmar innan det var dax för att piffa till sig inför kvällen och med den egenhädigt gjorda kartan försöka hitta in till stan och Club & Grill. Jag lyckades trotts mitt lokasinne, dock med ett telefonsamtal men inom kort var jag på plats, min plats för kvällen var stolen i Malins bar. Runt omkring min cirkulerade det män som kvinnor, dock inte gillandes utav det motsatta könet, det var ju gay kväll  som stod på tapeten. Inget illa menat mot homsexuella, dom får vara det om dom vill. Inget för mig ska ja dock pungtera. Malin stod för drinkarna och jag satt mest och lyssnade och skrattade lite för mig själv då folk tog sig an tonerna  i kareokemaskinen. Då jag plötsligt ger en blick åt höger och jag får se två karlar komma instigandes genom entrén iförda läderutstyrsel från topp till tå. Jag skulle nog vilja ha sett min egen min då. ha ha. Samtidigt så ger jag en blick utöver lokalen och jag möts utav två killar som står och grovhånglar precis bredvid mig. Jag vart så paff. ha ha. Det är inget man ser som vardagsmat i denna byhåla för skulle du göra de, blir du helt enkelt nersparkad. typ.

Söndagen spenderades ute på Ikea med shoppningsugna fingrar. Dock fick jag hålla igen en aning då jag antagligen inte skulle fått med mig allt jag skulle vilja ha ensam hem på bussen. Så de fick bli lite nya glas och koppar och lite annat smått och gott. Skiten jag nu har i skåpen åker ut, så otroligt fult. Vilket jag absolut inte har kunna tyckt då ja köpte skiten. Kvällen avslutades med en lasagne på Café Stugan där Malins vän Allan jobbar innan vi for hem och intog position soffan och två filmer. Morgonen kom alldeles för fort och klockan ringde sju, vi var mer eller mindre döda, men upp kom och iväg kom vi. Iväg till tåget som skulle återigen ta mig hem till denna tråkiga och numera en håla som av alldeles för sorgliga saker fått satt sitt spår på karten inför hela Svenska folket.
Dagen på jobbet, eller dessa tre ynka tre timmar på jobbet gick fort och då det var dax för färd hemåt kommer kocken och meddelar att mord i byn har skett. Man riktigt känner hur håret reser sig över hela kroppen. Stackars oskyldiga människa. Man har hört så mycket som sagts om vad som har hänt, men man vet inte vad som är sant ? Vågar man gå ut snart ? Tydligen så är någon person misstänkt och sitter inne för förhör. Men vad vet man?
Ett människoliv ska inte få ta slut på det viset och speciellet inte så tidigt. Varför gör man så ? Jag tycker det är helt ofattbart. Nästan så de skulle kunna vart hemma på ens tomt, inte långt ifrån.

Ska glädja mig med något annat nu som att plocka ur mina ikea kassar och framför allt se om gardinerna jag köpte vind för våg verkligen passar. Håll en tumme :P

Ta hand om varandra och visa er glädje för att ha varandra i ens liv lite offtare. En vacker dag kan det vara försent. R.I.P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0