jernpiller

Drog upp till Lofsadalen i fredags jag och Flippen. Man åker och åker genom denna tråkiga skog, finns de nå tråkigare väg. Kom i alla fall upp och min pappa ställer den dumma fråga om  att inte vela väl ja ut och åka nå skoter idag heller. Mah vad tror han. Klart att ja vela. :) Blev en tur på tre mil, lite lagom uppvärmning sådär. Kom sedan hem, bytte om och tog en promenad ner till Trapper och käkade maat. Käkade världens största hamburgare kändes de som, fick med nöd och näppe i mig den å några pommes. Sen va man proppmätt vill ja lova. Men gott va de :) Pappa snackade med en utav servitriserna som tydligen höll till i Thailand och jobbade då han inte var här hemma vill säga. Han skulle kolla upp ett och annat med sina kontakter, kanske de fanns jobb även för mig? :)  Vi traskade sedan hemåt för att inta soffposition ett tag och kollade på Masjävlar.

Lördagen var planerad för en långtur med skotrarna vilket det också blev. Trodde först om vi inte alls skulle ens komma iväg då de blåste så mycket och risken var att man inte skulle se något alls då vi skulle åka över flera kalfjäll. Men iväg kom vi och trodde nästan vi skulle få lov och ge oss efter en bit då man knappt såg något alls och de blåste ganska så rejält. Vi provade i alla fall en bit till och tur var väl det då det bara blev bättre och bättre. Blåsten kom man ju aldrig undan och nog gällde det och hålla i huvudet på vissa ställen, annars hade man nog inte haft något kvar i denna stund. Men fram kom vi till vår destination nämligen Storsätra Fjällhotell. Ingmarie kändes inte alls igen mig först, men sedan blev det världens kram. :) Jag var verkligen välkommen tillbaka och jobba där, vilket var kul och höra. Men som jag sagt förr, hade de inte legat såå långt bort hade jag verkligen kunna tänkt mig att jobba där. Men, man vill ju ha ett liv utöver allt jobb också, vilket man inte hade där uppe för det fanns inge annat och göra. Efter lite mat var det dax att bege sig hemåt igen. Väl hemma slutade det med att färden slutade på tjugotre mil.

Mumsade lite mat med mor och far innan jag begav mig hemåt i en väldans fart. Tur att inte farbror blå fanns in närheten, då hade de nog bara vart å kastat ut körkortet. Hem kom jag halv nio och nio kom brudarna och hämtade upp mig för vidare färd mot Sälen. Slapp stå i kö då vi bara fick gå in tack vare Susannas kontakter, sen var det bara och in och röja gärnet. Hade himla skoj. Liite skillnad mot tråkiga stugan här hemma. Efter flera timmars bugg och dans bar det av på efterfest till en stuga med boys från hockeylaget. Halv fem var det dax och bege sig hemåt instämde jag och Susanna. Det snöade när ja satt mig i bilen och när ja vaknar av att Sara gastar om att hon måste kräkas är det såå ljust. Ramlade in genom dörren halv sju och de böev raka vägen i säng. Var heelt död på söndagen. Hade sådan jäkla träningsvärk samt att ja ska väl erkänna att bakis kanske man var å. Skippade början av personalfesten då ridningen är något ja gör dagligen men infann mig på middagen. Först var det lite snack om Vasaloppet, om hur de hade gått och så. Sedan var det dax för prisutdelning och tro det eller ej. Jag vann faktiskt ett utav dom. Kanske man är lite uppskattad i alla fall? 

" Anna har visat framfötterna och prov på att man kan växa och utvecklas mitt i värsta ruschen, som trots sin ringa ålder hållit sig cool och lugn på ett proffsigt sätt"

Fick en cocktailbok utav dom :)

Käkade en trerätters middag samt de drack, vissa mer än andra. Jag höll mig väldigt städad måste jag säga. Känner inte för att supa till i de där sällskapet då man inte riktigt vet vad de kan hoppa för grodor ur min mun. ha ha.

Min helg har verkligen passerat i en väldans rusch. Men himla skoj har jag haft det. :)

Nu måste jag tyvärr återgå till verkligheten till saker som att betela räkningarna och laga mat. Vare sig jag vill eller inte.

Har inte hört något om jobbet heller. Att de ska vara så himla trökt. Susanne på jobbet skulle prata med Lina för hon kände henne tydligen rätt bra , och hon skulle lägga ett gott ord för mig. Får väl se om det hjälper.

Nej, räkningarna var det ja.

Sköt om er. KRAAAAM! ♥